Från Bonhoeffer till Hauerwas

Patrik du sa på hösten att denna kurs har svåra texter, du hade så rätt! Många av texterna hade jag knappast läst utan denna kurs. Ibland har jag känt mig direkt desperat och "jag örk int". En orsak var säkert att jag i höstas ännu jobbade 50% men nu sedan februari igen heldag.

Att blogga var något alldeles nytt för mig. I början kändes det svårt men nu börjar det kännas naturligt.


Kursen har också varit givande. Jag har fått en mångsidigare bild av hur en teologisk text kan se ut, te.x. politisk teologi visste jag inte mycket om före denna kurs. De artiklar jag läst i ämnet under denna kurs har gett mersmak. De texter jag härtills har läst har oftast varit skrivna av personer med luthersk bakgrund, nu kom många andra inriktningar med.

Milbank har varit den mest irriterande pga. sitt sätt att uttrycka sig. Men jag har också fått nya inspirationskällor till mina studier i etik. Hauerwas kommer definitivt att förekomma på min läs lista i framtiden. Speciellt hans syn på dygder har inspirerat. I en av Hauerwas böcker diskuteras Bonhoeffer, som jag skrev min uppsats förra terminen. Genom Hauerwas fick jag en ny infallsvinkel på Bonhoeffers texster.

Inom postmodern teologi talar man också om filmer. The Nuns Story, bilden ovan, var grunden för en av mina blogger. Läste senare också boken med samma namn. Denna berättelse för starkt fram ödmjukheten. I sjuksköterskans historia har ödmjukheten också starkt betonats. Ursprunget till detta kan mycket väl vara att nunnorna länge hade hand om all sjukvård. De "sekulära" sjukskötarna ärvde sedan tanken om ödmjukhet. Vad allt innebär detta? Det kunde vara intressant att se på ödmjukhet inom vården:

• som ett etiskt begrepp
• har det fortfarande en teologisk bakgrund i dagens vård
• hur har tanken på ödmjukhet utvecklats

Synliggöra kyrkan – givmildhetens etos och Milbank

Milbank har känts mycket svår att riktigt förstå, så jag sökte på internet efter mera texter skrivna av (eller om) Milbank. Jag stötte på flera stycken, men läste igenom två. Den ena är en intervju om modern ateism och den andra är ett tal/föreläsning som Milbank har hållit 2009 under en konferens (Telos Conferens)[1] Föreläsningen heter ”The Politics of Paradox”. I denna föreläsning finns konkreta exempel på det som Patrik berättade om under studiedagen, dvs. om att gå tillbaka till medeltida gilles tankar och att en samhällelig förändring, mot kapitalismen, är möjlig bara med kyrkans hjälp. Milbank säger sig stå inom en Anglikansk och Katolsk Kristen Socialistisk tradition. Han påpekar att denna socialism INTE är identisk med den sekulära socialismen!
Han beskriver en värld som söker efter rättvis fördelning och försöker avskaffa klyftan mellan dem som äger och dem som inget har. Han vill ha bolag (corporations) som bygger på kristna principer där man kombinerar politiska och ekonomiska funktioner. I detta sammanhang hänvisar han till medeltiden och feodalismen.
Enligt Milbank måste man ge något också åt de rika för att möjliggöra en hållbar förändring i samhället. Detta något är en ny masskultur etos som frambringar en ny elit. Han ser kyrkans roll i detta som en koordinator och möjligen den enda som kan inspirera till detta etos byte. Etos bytet innebär att man går från att äga pengar som största makt faktor till att göra social generositet till den största maktfaktorn. Det gäller att få fram en ny elit som får respekt och frigörelse av att vara socialt generösa. När makten går via generositet så leder det till att denna nya elit ser till att skatter och lagar förnyas så att en rättvisare omfördelning av resurser sker inom samhället. Milbank anser att denna etos är radikalt Katolsk, han anser att det protestantiska etoset är maktlöst inför kapitalismens hot.
Milbank diskuterar sin politiska teori utgående från politiska termer såsom höger och vänster, liberalism, makt för några eller massans makt. Han hänvisar till filmer och författare och antikens politik. In i denna vokabulär hämtar han NT och en syn på att göra kyrkan till centrum. Efter att ha läst denna text förstår jag Milbanks tankegångar bättre. Jag märker också att jag har blivit intresserad av politisk teologi och vad allt det kan innebära.
[1] www.telospress.com och www.theothejournal.com

Caputo – vägar, kyrkan och flodhästar

Jag har läst Caputos bok ”What would Jesus deconstruct?” delvis som metro litteratur, d.v.s. på hemvägen från jobbet. Jag satt faktiskt och fnittrade för mig själv på några ställen, han är inte nådig med USA:s kristna ytterhöger! (fick förundrade blickar i detta allmänna fortskaffningsmedel). Caputos text är mycket enklare att förstå jämfört med t.ex. Millbank.
Flera av hans tankar fann jag inspirerande och jag började tänka med orden ”men tänk om?”. I vissa delar stör det att exemplen är så USA bundna. Jag fick en känsla av att han inte har mycket kunskap om t.ex. Europa för att kunna ta exempel från denna världsdel.
Det första jag fastnade vid var hans tankar om vägen och sökandet. Hur är det att följa Jesus, är det en färdig ”charter resa” med fem stjärnigt hotell där man inte behöver (eller bör) tänka själv? Eller är det en väg där man inte vet vad som kommer bakom nästa hörn? Han funderade också över hur olika tider har haft olika ”vägskyltar” när det gäller att hitta sin tids spirituella väg. Jag kom att tänka på filmen ”Jesus Christ Superstar” som var en stor händelse när jag var i tonåren, jag kommer ännu ihåg hur publiken var totalt tyst och tydligt full av tankar när de gick ut efter filmen. Denna film visades för ca 1 år sedan i TV:n och jag tog tillfället i akt och såg på den igen. Jag tycker fortfarande om den men jag insåg plötsligt hur mycket den är av ett barn av sin tid. Där finns avsnitt som mycket tydligt hänvisar till kampen mot kriget i Vietnam, detta i samband med Jesu ord mot våld. Jag undrar hur unga av idag förstår dessa avsnitt?
Caputo diskuterar i ett av de sista kapitlen områden Jesus med stor sannolikhet skulle dekonstruera. Caputo diskuterar bl.a. kvinnan i kyrkan som en sak Jesus kunde reagera på i dagens kyrka. I Jesu närhet fanns flera kvinnor och i den tidiga kyrkan fanns flera kvinnor i viktiga positioner, men enligt Caputo ser det ut som om kvinnan senare bli utmanövrerad. Caputo funderar i feminist teologiska termer att: ”minnas honom innebär inte att man glömmer henne”.
I detta kapitel tyckte jag mycket bra om begreppet ”Stora vita elefanter”, i finländsk litteratur har man kallat samma fenomen för flodhästar. Här skulle man kunna säga flodhästar i teologin. Flodhästarna här är diskussionerna kring homosexualitet och abort och vilken proportion de fått inom olika kyrkosamfund. Enligt Caputo står diskussionen inte i relation till hur dessa saker diskuteras i Bibeln. I hans abort diskussion slogs jag av hur USA dominerad hans exempel samling var. Han går igenom vad som krävs i samhället för att kvinnor kunde lättare välja t.ex. adoption som ett alternativ. Det var helt nyligen an artikel i HBL om graviditetsdödligheten i olika länder. USA jämförs i detta sammanhang med olika afrikanska och asiatiska länder d.v.s. USA har en mycket hög mödradödlighet. Norden igen har mycket bra förhållanden för gravida kvinnor och låg mödradödlighet. Ur vår synvinkel kan Caputos text vara överraskande i abort sammanhang, men jag tycker den är en bra påminnelse om att bekanta fenomen kan ha mycket olika orsaker och bakgrund beroende på var man upplever dem. I abort avsnittet funderar Caputo också över vad Jesus skulle tycka om militanta abortmotståndare som i nästa hörn kan tala varmt för dödsstraffet?

Hustavlorna - hustavlor

I Yoders bok Jesu Politik diskuteras också hustavlorna. Yoder funderar över hustavlornas ursprung och går i detta sammanhang igenom deras särdrag, han jämför hustavlorna med bl.a. samtida stoiska moralregler. Hustavlorna är en form av praktisk etisk undervisning.
Speciellt för dem är att alla personer tas upp i par. Samtida stoiska moralkrav poängterade den egna utvecklingen. Paren i hustavlorna är kvinnan – mannen, barn – föräldrar, slavar och herrar. NT:s hustavlor talar till ALLA hustrur och män, inte bara till eliten eller filosofer. Enligt Yoder liknar uttryckssättet i hustavlorna GT:s lagar. Ordvalet i hustavlorna är inte identisk med samtida stoiska moralsatser. Stoicismen talar till den härskande människan i samhället medan hustavlorna talar till alla.
I den tidiga kyrkans samtid följde hustrun och slaven automatiskt sin herres tro och samhälleliga ställning, enbart husfadern hade en moralisk status enligt Yoder. I hustavlorna har alla en moralisk status, också den underordnade är en moralikt handlande person. Tron blir ett personligt val.
Yoder kommer fram till att dessa hustavlor har uppkommit ur apostlarnas undervisning och att detta är fråga om en mycket tidig lära. Uppmaningen att underordna sig gäller alltid bägge partner i alla par, detta var revolutionerade i antiken.
I detta kapitel poängterar Yoder betydelsen av hustavlorna som en helhet, där alla i en församling får sina regler givna. När jag tänker på hur jag har stiftat bekantskap med dessa hustavlor tidigare, så är det alltid genom delar. Antingen så att man tagit upp bara en del till behandling eller så har man citerat bara en rad ur dem. De två rader jag stött på oftast är: ” ni kvinnor underordna er era män” och ni barn, lyd era föräldrar”. Dessa uppmaningar är ju faktiskt bara halva meningar ur ett längre sammanhang. Caputos bok frågar sig: Vad skulle Jesus göra? När det gäller hustavlorna kunde man fråga sig, hur skulle hustavlorna se ut om Jesus uttalat dem? En annan intressant fråga är, hur skulle kristendomen se ut idag om någon annan del av hustavlorna skulle ha poängterats mera eller om man alltid skulle ha diskuterat den som en helhet?

Yoder – Jesus som socialetiker

Jag har nu hunnit igenom ca halva boken ”Jesu Poltik” av Yoder. Det är en mycket intressant läsning. Jesus krav på ”icke våld” kommer starkt fram i Yoders text, han ser Jesus från Nazareth som en radikal person. Samtida ledare såg honom som ett stort hot. Det romerska imperiet utbreddes med krig och svärd. Icke våld tankegången blir här en maktfaktor i sig och därmed ett hot för samhällets ledare. Yoder för starkt fram att Jesus också har en social etisk betydelse, men att man inte alltid har insett detta.
Yoder diskutera olika utgångspunkter för en kristen etik. Det personliga planets etik utgår från ”Bergspredikans etik”, medan den sociala/samhälleliga etiken utgår från en kallelsens etik. Enligt Yoder är nyckeltanken i Jesu etik: ”Gör så som jag har gjort mot er” eller ”Gör så som Fadern gjorde genom att sända sin Son”.
Centrala termer är bl.a. att se sin nästa, ansvarets etik, avsägandet av härskarställning och förlåtelse. Yoder diskuterar mycket begrepp så som efterföljelse och lidande. Båda termer har enligt Yoder tolkats olika under olika perioder. Det största problemet här kanske det att man har haft en tendens att tolka begreppen med sin egen tids begreppsapparat dvs. anakronism.
Efterföljelse – vad innebär detta? Yoder tycks inte vara speciellt förtjust i klosterväsendet. Han betonar att det i NT inte finns någon allmän uppfattning om att efterföljelse betyder att man lämnar samhället. I bergspredikan Matt. 66 säger Jesus att vi skall dra oss tillbaka till vår kammare för att be och inte i offentligheten som en hycklare. Finns här ett frö till klostertanken? När man har velat göra bönen till det centrala i sitt liv bör man ju enligt denna sats dra sig undan. Men majoriteten av det Jesus gjorde och lärde skedde inne i samhället. Enligt Yoder var en föreändring av samhället mot ett ”helande och läkande” samhälle en viktig del i Jesu lära och etik.
Allt lidande är inte meningsfullt. Jesus gick mot korset och lidandet fullt medveten om vad det innebar. Yoder hänvisar till Luk 1425-33 och säger att Jesus varnade sina lärjungar från att följa honom utan att vara medvetna om vad det innebär. Lidandet är inte enbart ett fysiskt lidande, utan kan vara psykiskt eller socialt. Att följa Jesu lära innebar för mången att han lämnade sin familj eller att familjen splittrades. Under Jesu tid var familjen den bas enhet man förlitade sig på och behövde för sin trygghet. Att lämna familjen innebar ett lidande på många plan inte minst socialt.
Jag läste lite här och där i Lukas och bergspredikan från Matteus efter min läsning av Yoder. Jag upptäckte nya nyanser i texten, började t.ex. fundera över hur det var att lyssna på bergspredikan i ett människohav. Coakley (samma tanke finns nog också hos andra) tog upp som en form av postmodernismen att man borde läsa texter man inte känner så bra för att få nya infallsvinklar. Men redan detta att läsa en teoretiker som lyfter upp en specifik del i texten får en att se på texten på ett nytt sätt. Yoders tankar visar också klart att det inte är bra att läsa Bibel texter i ”bitar” utan att tänka på helheten. Tolkningen av bara en bit kan bli helt annorlunda en om du ser vart biten hör. Fortsätter ännu nästa vecka med Yoder.

Coakley om det teologiska könet och om bön

Sarah Coakley talar i sin artikel om könet i teologin och om bönens betydelse. [1] Hon funderar bl.a. över skillnaden mellan sekulär och teologisk feminism. Inom den sekulära feminismen talar man ofta om ett biologiskt kön och ett socialt kön. Sarah Coakley förvandlar denna tvådelning till en triangel genom att tala om ett ”teologiskt kön”. Hon utgår från Mos 1 26-27
”Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.”
Hon anser att kön har betydelse för att det hade betydelse för Gud genom skapelsen, syndafallet och försoningen. Om jag förstår henne rätt så anser hon att könen kan ses/förstås på ett annat sätt via kontemplativ asketism. Man kan då möta en helig realitet som ses som en treenighet. Hon skriver att ”twoness, one might say, is divinely ambushed by threness”. Det tvådelade könet blir alltså överfallet/överrumplat av treenigheten. Den aktiva parten är här den Heliga Anden. Då människan är skapad till Guds avbild, en treenig Gud, så måste det i en teologisk gender teori vara möjligt för människan att återgå till eller få del av treenigheten. Detta sker med hjälp av Anden och i Kristus.
För Coakley är bönen en central sak för en kontemplativ asketism. Hon talar om att det inte är hon som ber utan den Heliga Anden som ber i henne. Hon ser den Heliga Anden som den centrala kraften mellan Fadern och Sonen. Anden är alltså inte ett bihang eller ett tillägg. I artikeln ” The vicar at prayer”[2] talar hon om bönen betydelse i det dagliga församlingslivet. Hon anser att man när man annonserar efter präster förutom ledarskapskunskap borde fråga också efter bönekunskaper. I artikeln berättar hon om mötet med en fattig, svårt depressiv man som hon försökte hjälpa. De fick ett bra förhållande, hon skriver att det var inte bara han som fick hjälp i sin livssituation utan hon fick också kunskap om vad en präst kan göra, men också var gränserna går. Mannen hon bad med jämförde bönen med ett fallskärmshopp i det fria. Man måste våga ta steget för att kunna känna friheten.
Jag är inte säker på att jag förstått allting rätt. När jag satt och skrev denna text började jag fundera på vad betyder egentligen att vara skapad till en treenig Guds avbild?
[1] Coakley S. Is there a future for Gender and Theology?
[2] Coakley S. 2008. The vicar at prayer, An English reflection on ministry”, Christian Century, July 1.

Lydnad – dygd och relation

Såg för några veckor sedan på TV filmen ”The Nuns Story” med Audrey Hepburn i huvudrollen. Jag har sett filmen tidigare men då inte i sin helhet. Filmen bygger på Kathryn Hulmes roman. Den bygger på en verklig nunnas, Marie Louise Habets (1905 – 1986), berättelse om sin tid som nunna i Belgien. Hennes klosternamn är Syster Luke. Hon ville bli sjukskötare och nunna för att kunna bli missionär i Belgiska Kongo. Efter 17 år som nunna lämnade hon sin orden i slutet av andra världskriget. Hon arbetade resten av kriget för röda korset som sjukskötare. Det som fick henna att lämna klostret var det absoluta kravet på Regel lydnaden.
”Lydnad, vördade moder. Lydnad utan att ifrågasätta, lydnad utan ett inre knot, blind, ögonblicklig lydnad, fullkomlig i sitt accepterande så som Kristus lydde - så som jag inte längre kan. När klockan kallar till kapellet och jag måste offra vad som kanske är det psykologiska ögonblicket i ett samtal med en patient, frågar mitt samvete vem som har förhandsrätten – patienten eller den Heliga Regeln.”[1]
När klockan ringde måste man genast sluta med det man gjorde och gå till kapellet. Ett av huvudmålet i klostret är att kunna följa den Heliga Regeln så noga som möjligt. Vägen dit går genom att man övar sig i ödmjukhet. Finns denna absoluta blinda lydnad kvar i dagens postmoderna klostervärld/ teologi, eller hur ser man på lydnad idag?
I Laura Swans bok ”De glömda ökenmödrarna” får man en liten inblick i en nunnas tankevärld av idag. Laura Swan är en benediktinsyster och denna bok bygger på hennes studier av ökenasketerna under sin novistid inför klosterlivet. Hon talar om lydnad när hon berättar om Amma Synkletika av Egypten. Hennes tankat skrevs ner på 400 talet av Pseudo-Athanasios. Utgångspunkten är Amma Synkletikas tankespråk:
”16. Hon sade: Så länge som vi är i klostret så är lydnad att föredra framom asketism. Den ena lär oss högmod, den andra ödmjukhet”.
Laura Swan ser lydnad som ”att i tro uppfatta andens viskningar och ledsaganden”. Det som påverkar lydnaden är skriften, traditionen, den församling vi tillhör och människorna omkring oss. Hon skriver också att Lydnad är aktiv och fruktsam och kräver ett intelligent besvarande. [2]Liknande tankegångar hörde jag en Birgittiner nunna framföra i Tallins Birgittiner kloster när vi under en studieresa frågade om deras liv och regler. För henne betydde lydnad att vara hörsam, att kunna lyssna till vad som omgivningen är i behov av.
Hauerwas ser lydnad för den kristne som en dygd. Denna dygd är såtillvida speciell att den kräver minst två personer för att den kan utövas, den som ber eller kräver lydnad och den som lyder. Hauerwas går igenom vad lydnad är och vad som är specifikt för den kristna lydnaden. Han säger bl.a. att den kristna lydnaden blir meningsfull genom Jesus lydnad inför Fadern dvs. att förena sin vilja med Guds vilja. Det är Anden som tränar den kristna till lydnad inför Gud.[3]
Där Syster Lukes lydnad starkast hör ihop med ödmjukhet så har Hauerwas lydnad som dygd betydligt fler ”samarbetspartner”, t.ex. roll, politik och relation.
Här finns den största skillnaden på synen på lydnad. Hauerwas lydnad kan se olika ut i olika situationer. Laura Swan ser lydnaden som aktiv och som kräver ett intelligent besvarande. Det finns alternativ. I syster Lukes värld tycks lydnaden inte ha haft alternativ.
Ps. Enligt google lärde Audrey Hepburn känna den riktiga Syster Luke rätt bra. När Hepburn skadades vid fölande inspelnig var det Syster Luke som skötte henne.

[1] Hulme K. Nunnan, 1960. Sid 230.
[2] Swan L. 2007. De glömda ökenmödrarna, sid53.
[3] Hauerwas S & Pinches C. 1997. Christians among the Virtues, Sid 129 – 148.