söndag 14 mars 2010

Yoder – Jesus som socialetiker

Jag har nu hunnit igenom ca halva boken ”Jesu Poltik” av Yoder. Det är en mycket intressant läsning. Jesus krav på ”icke våld” kommer starkt fram i Yoders text, han ser Jesus från Nazareth som en radikal person. Samtida ledare såg honom som ett stort hot. Det romerska imperiet utbreddes med krig och svärd. Icke våld tankegången blir här en maktfaktor i sig och därmed ett hot för samhällets ledare. Yoder för starkt fram att Jesus också har en social etisk betydelse, men att man inte alltid har insett detta.
Yoder diskutera olika utgångspunkter för en kristen etik. Det personliga planets etik utgår från ”Bergspredikans etik”, medan den sociala/samhälleliga etiken utgår från en kallelsens etik. Enligt Yoder är nyckeltanken i Jesu etik: ”Gör så som jag har gjort mot er” eller ”Gör så som Fadern gjorde genom att sända sin Son”.
Centrala termer är bl.a. att se sin nästa, ansvarets etik, avsägandet av härskarställning och förlåtelse. Yoder diskuterar mycket begrepp så som efterföljelse och lidande. Båda termer har enligt Yoder tolkats olika under olika perioder. Det största problemet här kanske det att man har haft en tendens att tolka begreppen med sin egen tids begreppsapparat dvs. anakronism.
Efterföljelse – vad innebär detta? Yoder tycks inte vara speciellt förtjust i klosterväsendet. Han betonar att det i NT inte finns någon allmän uppfattning om att efterföljelse betyder att man lämnar samhället. I bergspredikan Matt. 66 säger Jesus att vi skall dra oss tillbaka till vår kammare för att be och inte i offentligheten som en hycklare. Finns här ett frö till klostertanken? När man har velat göra bönen till det centrala i sitt liv bör man ju enligt denna sats dra sig undan. Men majoriteten av det Jesus gjorde och lärde skedde inne i samhället. Enligt Yoder var en föreändring av samhället mot ett ”helande och läkande” samhälle en viktig del i Jesu lära och etik.
Allt lidande är inte meningsfullt. Jesus gick mot korset och lidandet fullt medveten om vad det innebar. Yoder hänvisar till Luk 1425-33 och säger att Jesus varnade sina lärjungar från att följa honom utan att vara medvetna om vad det innebär. Lidandet är inte enbart ett fysiskt lidande, utan kan vara psykiskt eller socialt. Att följa Jesu lära innebar för mången att han lämnade sin familj eller att familjen splittrades. Under Jesu tid var familjen den bas enhet man förlitade sig på och behövde för sin trygghet. Att lämna familjen innebar ett lidande på många plan inte minst socialt.
Jag läste lite här och där i Lukas och bergspredikan från Matteus efter min läsning av Yoder. Jag upptäckte nya nyanser i texten, började t.ex. fundera över hur det var att lyssna på bergspredikan i ett människohav. Coakley (samma tanke finns nog också hos andra) tog upp som en form av postmodernismen att man borde läsa texter man inte känner så bra för att få nya infallsvinklar. Men redan detta att läsa en teoretiker som lyfter upp en specifik del i texten får en att se på texten på ett nytt sätt. Yoders tankar visar också klart att det inte är bra att läsa Bibel texter i ”bitar” utan att tänka på helheten. Tolkningen av bara en bit kan bli helt annorlunda en om du ser vart biten hör. Fortsätter ännu nästa vecka med Yoder.

4 kommentarer:

  1. Hej Margit,

    Jag instämmer med din kommentar om att bibeltexter borde läsas som helheter. Helhetens värde är definivit större än summan av de enskilda versernas värden.

    Man kunde kanske här dra en parallel till postmodern teologi. När jag tänker på de enskilda texter som jag läst under kursens lopp så är det ganska få texter/presentationer som gett sådant som jag upplever som konstruktivt och värdefullt (med undantag av Yoder, Hauerwas, Tracy, ...). Diverse märkligheter och mänskliga påhitt av en eller annan slag har jag fått läsa om. Det har varit rätt få texter som behandlat det som traditionellt uppfattats som det centrala i kristen tro: Guds kärlek, Guds helighet, kärleken till Gud och medmänniskor, syndernas förlåtelse, frälsning, ... Yoders text är som sagt ett välkommet undantag.

    Men kanske jag kan acceptera fenomenet postmodernism som uttryck för människans ofullständighet och meningslösa försök att skapa sin egen gud. Ju mörkare postmodernismen är desto ljusare är Gud i mina ögon.

    SvaraRadera
  2. Hej Margit, hej Jussi!

    Till Jussi först: Yoder, Hauerwas, Tracy anser du att är de enda, som skriver texter i konstruktiv postmodern anda, i vår bok (Yoder finns inte där). Jag håller med dig, men ta gärna en titt på Gianni Vattimos inlägg. Nu när jag har läst mera av honom, har jag kommit till den åsikten, att Vattimo också räknar sig till den skara, som ser efterföljandet av Jesu goda gärningar som mänsklighetens enda hopp.

    Nu till saken. Jesus var verkligen radikal, medvetet tydligen. Radikal mot den stelnade judiska läran, öppen mot vanlig vardaglig omtanke och vänskap människor emellan. Yoder har rätt tycker jag, när han ser Jesus som en politisk människa. Dessutom uppmanar ju Yoder kristna att just politiskt följa i Jesu spår, dvs. att följa en politik, där kärlek och tillit till och omsorg om våra medmänniskor sätts i främsta rummet.

    När du Margit säger att Yoder ser nyckeltanken i Jesu etik i orden ”Gör så som jag har gjort mot er” och ”Gör så som Fadern gjorde genom att sända sin Son” så är det lätt att hålla med. Med Vattimo i minnet skulle jag vilja säga, att Fadern sände sin Son, just för att ge människorna en förebild. Jesu förebild, hans gärningar har ju nästan glömts bort nuförtiden. Vår postmoderna kyrka kunde väl tydligare än nu ta upp Jesus just som föredöme för alla kristna.

    Hälsningar
    Olav

    SvaraRadera
  3. Hej Olav

    Ju mera jag läst Yoder och andra texter i denna kurs, destu mera har jag börjat se Jesu som förebild. Som du säger kunde detta poängteras bättre i vår kyrka av idag.

    SvaraRadera
  4. Olav, om du hänvisar till vår folkkyrka som postmodern så är jag nog rädd för att postmodernismen har inte ännu nått den (utan att ta ställning om det är en bra eller dålig sak). Däremot din idé om Jesus som föredöme är nog en bra iakttagelse för att i Sverige har man undersökt framgångsförsamlingar (där medlemsantalet håller på att stiga) och märkt att de har större betoning på Kristus i budskapet än övriga församlingarna.

    SvaraRadera