söndag 7 mars 2010

Coakley om det teologiska könet och om bön

Sarah Coakley talar i sin artikel om könet i teologin och om bönens betydelse. [1] Hon funderar bl.a. över skillnaden mellan sekulär och teologisk feminism. Inom den sekulära feminismen talar man ofta om ett biologiskt kön och ett socialt kön. Sarah Coakley förvandlar denna tvådelning till en triangel genom att tala om ett ”teologiskt kön”. Hon utgår från Mos 1 26-27
”Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.”
Hon anser att kön har betydelse för att det hade betydelse för Gud genom skapelsen, syndafallet och försoningen. Om jag förstår henne rätt så anser hon att könen kan ses/förstås på ett annat sätt via kontemplativ asketism. Man kan då möta en helig realitet som ses som en treenighet. Hon skriver att ”twoness, one might say, is divinely ambushed by threness”. Det tvådelade könet blir alltså överfallet/överrumplat av treenigheten. Den aktiva parten är här den Heliga Anden. Då människan är skapad till Guds avbild, en treenig Gud, så måste det i en teologisk gender teori vara möjligt för människan att återgå till eller få del av treenigheten. Detta sker med hjälp av Anden och i Kristus.
För Coakley är bönen en central sak för en kontemplativ asketism. Hon talar om att det inte är hon som ber utan den Heliga Anden som ber i henne. Hon ser den Heliga Anden som den centrala kraften mellan Fadern och Sonen. Anden är alltså inte ett bihang eller ett tillägg. I artikeln ” The vicar at prayer”[2] talar hon om bönen betydelse i det dagliga församlingslivet. Hon anser att man när man annonserar efter präster förutom ledarskapskunskap borde fråga också efter bönekunskaper. I artikeln berättar hon om mötet med en fattig, svårt depressiv man som hon försökte hjälpa. De fick ett bra förhållande, hon skriver att det var inte bara han som fick hjälp i sin livssituation utan hon fick också kunskap om vad en präst kan göra, men också var gränserna går. Mannen hon bad med jämförde bönen med ett fallskärmshopp i det fria. Man måste våga ta steget för att kunna känna friheten.
Jag är inte säker på att jag förstått allting rätt. När jag satt och skrev denna text började jag fundera på vad betyder egentligen att vara skapad till en treenig Guds avbild?
[1] Coakley S. Is there a future for Gender and Theology?
[2] Coakley S. 2008. The vicar at prayer, An English reflection on ministry”, Christian Century, July 1.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar