Tålamod en kristen dygd enligt Hauerwas

Fortsätter ännu med dygden. Fick denna vecka tag på Hauerwas och Pinches bok ”Christians among the virtues. Theological Conversations with Ancient and Modern Ethics.” Denna bok är utgiven 1997. Hauerwas och Pinches har träffats i rollen som lärare och elev. Boken verkar mycket intressant Kapitlet om tålamod kommer sist i boken, jag började läsa där för att detta kapitel handlade om medicinsk etik och tangerar vad jag skrev förra veckan. Detta kapitel är skrivet i huvudsak av Hauerwas. I dagens blogg beskriver jag Hauerwas syn på tålamod som en Kristen dygd.
Redan läsning av ett enda kapitel visar att man i denna bok faktiskt skriver om etiken ur ett kristet perspektiv. I tidigare kurser har vi ofta vid etiska kapitel frågat oss varför artikeln i fråga representerar just kristen etik, den frågan behöver jag inte ställa mig i denna bok. En av utgångspunkterna för diskussionen i boken är Gal 5 22-26 som börjar ” Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.”
Hauerwas och Pinches diskuterar i denna bok dygderna hopp, lydnad, mod och tålamod. I introduktionen konstaterar författarna att dygderna inte fungerar bra i ”ensamhet” utan borde alltid diskuteras i relation till varandra eller i ett sammanhang. Som exempel kan tas ”Välgörenhet” som också är ett grundvärde eller en dygd enligt denna bok. Enligt författarna fungerar välgörenhet inte bra i ensamhet men i samband med tålamod och hopp får välgörenheten bättre förutsättningar att lyckas.
Hauerwas konstaterar att dygden ”Tålamod” är en dygd man ignorerat under en längre tid, i kyrkofädernas texter diskuterar man nog denna dygd. Både Augustinus och Tertullianus har intresserat sig för tålamodet. Augustinus anser att endast tålamod i Kristus är ett sant tålamod. Tålamod utgår från Gud, han visade det när han skapade världen. Det största tålamodet visade Gud då han lät sin son Jesus komma till jorden. Det krävdes mycket tålamod att vänta på Jesu arbetets början då gud valde att Jesus skulle födas i människoform. Tertullianus går så långt att han säger att otålighet kommer från djävulen och att denna synd kom till jorden genom att djävulen andades på Eva så att hon i otålighet skulle smaka på äpplet.
För att lära oss tålamod t.ex. när vi är sjuka bör vi först lära oss vad tålamod är säger Hauerwas. Han ger några exempel på hur vi kan lära oss tålamod, han säger att Gud gett oss många
möjligheter för detta inlärande:
1. Vi bör ge oss tid att lära känna vår kropp och dess begränsningar. ”Tricket är att lära oss älska de saker kroppen möjliggör utan att hata kroppen”. Att praktisera kroppens tålamod.
2. Människor är ”flockdjur”. Att leva med andra lär oss tålamod.
3. Vi har getts tid och utrymme att lära oss t.ex. att så lin och tillverka kläder. Detta har vi lärt oss under generationers gång. Att utveckla kunskaper av denna art tar tid och kräver tålamod.
Möjligheterna att på detta sätt utveckla vårt tålamod kommer från Guds tålamod och Guds berättelse om utvecklandet av skapelsen.
Hauerwas och Pinches sätt att tala om dygderna som relationer kändes bra. Jag har tidigare läst om dygder men då har man alltid diskuterat dygderna var och en för sig. Denna första snabba läsning av ett kapitel gav smak för mer.
Av de saker Patrik talade om på föreläsningen kommer begrepp såsom "i ett sammanhang" och berättelsen tydligt fram. I exemplen på hur tålamod lärs ses kroppen som något positivt.