Hauerwas om medicin, vård och död

Hauerwas tankar om medicin, vård och död finns både i film och ljudband version på Patriks lista. Jag har tagit del av båda versionerna. I dessa band talar Hauerwas om vårdens situation idag. Ljudbandet är en bandad föreläsning. I denna talar han mycket snabbt och vissa saker är svåra att uppfatta. I hans föreläsning framkommer att det har skett en förskjutning i mycket inom medicinen. Att vi värdesätter olika aktörer olika och att det är svårt idag att hitta en gemensam nämnare för en utgångspunkt för medicinsk etik.
Dagens värld sätter hårda krav på en läkare, mycket hårdare en på en präst. Hauerwas funderar över det faktum att i USA är tanken på att en präststuderande byter ut bas kurser i teoretiskteologi mot andra kurser inte är omöjlig. Men om en läkarstuderande skulle vilja byta bort anatomin mot något annat skulle han inte få fortsätta sin utbildning. Kraven på en läkares baskunskaper är enligt Hauerwas mycket högre en för en präst.
Talet om döden aktualiseras för att Hauerwas anser att rädsla inför döden är en möjlig utgångspunkt för medicinsk etik av idag. Vi lever i en mångkulturell miljö och värdesätter olika saker och detta har gjort det allt svårare för den medicinska etiken, det finns ingen entydig gemensam berättelse. Hauerwas anser att de flesta ändå har en rädsla inför döden och detta kunde vara ett grundantagande, en gemensam berättelse som man utnyttjar när man diskuterar olika etiska situationer. Döden kan också ses som ett misslyckande från medicinens sida. Medicinen har gott från ”att vårda – care till ”att bota – cure”. Läkaren måste alltså försöka allt före han kan ge tillstånd för patienten att dö. Behöver vi då tillstånd att dö? Hauerwas svarar ja på den frågan.
Hauerwas påpekar att man behöver tillstånd för att dö och gärna också exempel på hur det går till för att klara av det. Tidigare gavs tillståndet av en präst, vanligen efter sista smörjelsen. Detta var en mycket viktig ritual som gav en möjlighet att förbereda sig på livet efter detta. Vårt skapade liv är en gåva och livet med Gud efter döden är också en gåva. Denna viktiga händelse styrs idag alltså oftast av en läkare.
En svår sjukdom drabbar inte enbart den sjuke utan också den sjukes omgivning. Man blir ofta lämnad ensam i denna situation. Här ser Hauerwas en viktig roll för den kristna gemenskapen, en gemenskap som uppkommit genom dopet. Rollen är att stöda och hjälpa den som insjuknat och vid behov också familjen. Gemenskap och samarbete är begrepp som Hauerwas ofta använder sig av. När han diskuterar USA:s vårdsystem funderar han över varför man inte vill att staten reglerar vården men nog accepterar att ekonomerna och försäkringsbolagen gör det? Han konstaterar att England tycks ha ett mera ”samarbetande samhälle” som möjliggör en basvård för alla. Hauerwas är inte säker på att USA som samhälle klarar av ett liknande ”samarbete”.
Fast Hauerwas tankar utgår från USA så är det mesta han säger lika gångbart i andra vårdsystem. I Hauerwas tankar fanns ingenting som jag direkt skulle motsätta mig, men det inspirerade till fortsatta tankar. Är det så att:
v Rädsla inför döden är den enda gemensamma berättelsen inom dagens vårdetik?
v Hur samarbetande är det Finländska samhället i vårdfrågor?
v Patrik berättade att Hauerwas är en dygdetiker. Vilka är hans centrala dygder?