Hustavlorna - hustavlor

I Yoders bok Jesu Politik diskuteras också hustavlorna. Yoder funderar över hustavlornas ursprung och går i detta sammanhang igenom deras särdrag, han jämför hustavlorna med bl.a. samtida stoiska moralregler. Hustavlorna är en form av praktisk etisk undervisning.
Speciellt för dem är att alla personer tas upp i par. Samtida stoiska moralkrav poängterade den egna utvecklingen. Paren i hustavlorna är kvinnan – mannen, barn – föräldrar, slavar och herrar. NT:s hustavlor talar till ALLA hustrur och män, inte bara till eliten eller filosofer. Enligt Yoder liknar uttryckssättet i hustavlorna GT:s lagar. Ordvalet i hustavlorna är inte identisk med samtida stoiska moralsatser. Stoicismen talar till den härskande människan i samhället medan hustavlorna talar till alla.
I den tidiga kyrkans samtid följde hustrun och slaven automatiskt sin herres tro och samhälleliga ställning, enbart husfadern hade en moralisk status enligt Yoder. I hustavlorna har alla en moralisk status, också den underordnade är en moralikt handlande person. Tron blir ett personligt val.
Yoder kommer fram till att dessa hustavlor har uppkommit ur apostlarnas undervisning och att detta är fråga om en mycket tidig lära. Uppmaningen att underordna sig gäller alltid bägge partner i alla par, detta var revolutionerade i antiken.
I detta kapitel poängterar Yoder betydelsen av hustavlorna som en helhet, där alla i en församling får sina regler givna. När jag tänker på hur jag har stiftat bekantskap med dessa hustavlor tidigare, så är det alltid genom delar. Antingen så att man tagit upp bara en del till behandling eller så har man citerat bara en rad ur dem. De två rader jag stött på oftast är: ” ni kvinnor underordna er era män” och ni barn, lyd era föräldrar”. Dessa uppmaningar är ju faktiskt bara halva meningar ur ett längre sammanhang. Caputos bok frågar sig: Vad skulle Jesus göra? När det gäller hustavlorna kunde man fråga sig, hur skulle hustavlorna se ut om Jesus uttalat dem? En annan intressant fråga är, hur skulle kristendomen se ut idag om någon annan del av hustavlorna skulle ha poängterats mera eller om man alltid skulle ha diskuterat den som en helhet?

Yoder – Jesus som socialetiker

Jag har nu hunnit igenom ca halva boken ”Jesu Poltik” av Yoder. Det är en mycket intressant läsning. Jesus krav på ”icke våld” kommer starkt fram i Yoders text, han ser Jesus från Nazareth som en radikal person. Samtida ledare såg honom som ett stort hot. Det romerska imperiet utbreddes med krig och svärd. Icke våld tankegången blir här en maktfaktor i sig och därmed ett hot för samhällets ledare. Yoder för starkt fram att Jesus också har en social etisk betydelse, men att man inte alltid har insett detta.
Yoder diskutera olika utgångspunkter för en kristen etik. Det personliga planets etik utgår från ”Bergspredikans etik”, medan den sociala/samhälleliga etiken utgår från en kallelsens etik. Enligt Yoder är nyckeltanken i Jesu etik: ”Gör så som jag har gjort mot er” eller ”Gör så som Fadern gjorde genom att sända sin Son”.
Centrala termer är bl.a. att se sin nästa, ansvarets etik, avsägandet av härskarställning och förlåtelse. Yoder diskuterar mycket begrepp så som efterföljelse och lidande. Båda termer har enligt Yoder tolkats olika under olika perioder. Det största problemet här kanske det att man har haft en tendens att tolka begreppen med sin egen tids begreppsapparat dvs. anakronism.
Efterföljelse – vad innebär detta? Yoder tycks inte vara speciellt förtjust i klosterväsendet. Han betonar att det i NT inte finns någon allmän uppfattning om att efterföljelse betyder att man lämnar samhället. I bergspredikan Matt. 66 säger Jesus att vi skall dra oss tillbaka till vår kammare för att be och inte i offentligheten som en hycklare. Finns här ett frö till klostertanken? När man har velat göra bönen till det centrala i sitt liv bör man ju enligt denna sats dra sig undan. Men majoriteten av det Jesus gjorde och lärde skedde inne i samhället. Enligt Yoder var en föreändring av samhället mot ett ”helande och läkande” samhälle en viktig del i Jesu lära och etik.
Allt lidande är inte meningsfullt. Jesus gick mot korset och lidandet fullt medveten om vad det innebar. Yoder hänvisar till Luk 1425-33 och säger att Jesus varnade sina lärjungar från att följa honom utan att vara medvetna om vad det innebär. Lidandet är inte enbart ett fysiskt lidande, utan kan vara psykiskt eller socialt. Att följa Jesu lära innebar för mången att han lämnade sin familj eller att familjen splittrades. Under Jesu tid var familjen den bas enhet man förlitade sig på och behövde för sin trygghet. Att lämna familjen innebar ett lidande på många plan inte minst socialt.
Jag läste lite här och där i Lukas och bergspredikan från Matteus efter min läsning av Yoder. Jag upptäckte nya nyanser i texten, började t.ex. fundera över hur det var att lyssna på bergspredikan i ett människohav. Coakley (samma tanke finns nog också hos andra) tog upp som en form av postmodernismen att man borde läsa texter man inte känner så bra för att få nya infallsvinklar. Men redan detta att läsa en teoretiker som lyfter upp en specifik del i texten får en att se på texten på ett nytt sätt. Yoders tankar visar också klart att det inte är bra att läsa Bibel texter i ”bitar” utan att tänka på helheten. Tolkningen av bara en bit kan bli helt annorlunda en om du ser vart biten hör. Fortsätter ännu nästa vecka med Yoder.

Coakley om det teologiska könet och om bön

Sarah Coakley talar i sin artikel om könet i teologin och om bönens betydelse. [1] Hon funderar bl.a. över skillnaden mellan sekulär och teologisk feminism. Inom den sekulära feminismen talar man ofta om ett biologiskt kön och ett socialt kön. Sarah Coakley förvandlar denna tvådelning till en triangel genom att tala om ett ”teologiskt kön”. Hon utgår från Mos 1 26-27
”Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.”
Hon anser att kön har betydelse för att det hade betydelse för Gud genom skapelsen, syndafallet och försoningen. Om jag förstår henne rätt så anser hon att könen kan ses/förstås på ett annat sätt via kontemplativ asketism. Man kan då möta en helig realitet som ses som en treenighet. Hon skriver att ”twoness, one might say, is divinely ambushed by threness”. Det tvådelade könet blir alltså överfallet/överrumplat av treenigheten. Den aktiva parten är här den Heliga Anden. Då människan är skapad till Guds avbild, en treenig Gud, så måste det i en teologisk gender teori vara möjligt för människan att återgå till eller få del av treenigheten. Detta sker med hjälp av Anden och i Kristus.
För Coakley är bönen en central sak för en kontemplativ asketism. Hon talar om att det inte är hon som ber utan den Heliga Anden som ber i henne. Hon ser den Heliga Anden som den centrala kraften mellan Fadern och Sonen. Anden är alltså inte ett bihang eller ett tillägg. I artikeln ” The vicar at prayer”[2] talar hon om bönen betydelse i det dagliga församlingslivet. Hon anser att man när man annonserar efter präster förutom ledarskapskunskap borde fråga också efter bönekunskaper. I artikeln berättar hon om mötet med en fattig, svårt depressiv man som hon försökte hjälpa. De fick ett bra förhållande, hon skriver att det var inte bara han som fick hjälp i sin livssituation utan hon fick också kunskap om vad en präst kan göra, men också var gränserna går. Mannen hon bad med jämförde bönen med ett fallskärmshopp i det fria. Man måste våga ta steget för att kunna känna friheten.
Jag är inte säker på att jag förstått allting rätt. När jag satt och skrev denna text började jag fundera på vad betyder egentligen att vara skapad till en treenig Guds avbild?
[1] Coakley S. Is there a future for Gender and Theology?
[2] Coakley S. 2008. The vicar at prayer, An English reflection on ministry”, Christian Century, July 1.